Det är som ideologin försvunnit när de stora partierna i Sverige gör sina utspel. Trängseln i någon slags mitt är enorm. Kanske borde man införa en politisk trängselskatt…. Jag tror att den inre demokratin i partierna spelar en viktigt roll här. Ledningarna har en stor makt. Det finns exempel på att valberedningar innehåller alla i styrelsen plus alla på ledande ställningar i anslutna organisationer och att man sedan föreslår sig själva. Någon slags leninistisk demokratisk centralism för att de nuvarande ledningarna inte ska kunna utmanas och gå miste om de viktiga arvodena. Men det finns också andra sätt att styra upp de egna valen. Det uppmuntrar tigande och ledningslojalitet. Den inre debatten uteblir. Men håller man på så inom ett parti blir man inte heller särskilt trovärdig om man säger sig kämpa för ökat folkligt inflytande i samhället. Position och makt blir viktigare än politikens inriktning. Jag tror att den modell som Miljöpartiet valt är bra, dvs. att man inte får sitta kvar längre än två mandatperioder. Det skapar större öppningar, mer debatt och förnyelse och mindre beroende av arvoden. Frågan är om vi överhuvudtaget ska ha yrkespolitiker?