Författare: svenbergen2014

Begränsa lyxrenoveringar och utländskt ägande av fastigheter

Publicerad av

0

Efter att ha sett premiären av PUSH, en dokumentärfilm som alla måste se, funderade jag mer och mer på utvecklingen här i Sverige. Hur antalet och andelen bostäder med överkomliga hyror för hushåll med låga och genomsnittliga inkomster bara minskar.

Samtidigt har utländskt ägande av bostadsfastigheter ökat dramatiskt. Nyligen tog det tyska multinationella bolaget Vonovia över Viktoria Park. För en tid köpte Blackstone group delar av Gottsunda i Uppsala. Blackstone group är en av de största Real Estate Private Equity-företag i världen idag med 136 miljarder dollar av förvaltade tillgångar. De finns i Nordamerika, Europa, Asen och Latinamerika. Liksom andra samma slags bolag expanderar de kraftigt vid fastighetskriser.

De skattar ofta i s.k. skatteparadis genom olika komplicerade och svåröverskådliga upplägg, varför landet som de äger fastigheter i går miste om behövliga skatteintäkter.

I Sverige, beroende på hyreslagstiftningen, är den främsta affärsidén att genomföra lägenhetsvisa upprustningar av tomma hyreslägenheter till mycket hög standard och höja hyran kraftigt. Efter uppköpet räknar dessa kapitalstinna företag med att kunna gå igenom hela beståndet på cirka 10 år. Haken är dock att man då inte renoverar fastighetens stammar och energisystem. Stambyte ger ju ingen hyreshöjning utan ses som underhåll. Men vad händer efter dessa 10 år med fastigheten?

I Sverige har denna utveckling pågått länge. Flera bostadsföretag arbetar med denna modell, som inte är långsiktigt hållbar och medför att antalet bostäder med överkomliga hyror minskar samtidigt som behovet av dessa istället ökar! Detta får inte fortsätta!

Denna upprustningsmodell måste regleras. T.ex. genom avtal eller lag som sätter en övre gräns för hur mycket hyran får höjas vid upprustning av enstaka lägenheter utan boende. En väg vore att inkludera även denna typ av upprustningar i ombyggnadsreglerna, så att det krävs avtal med avtalsslutande part. En annan väg är att skattevägen minska möjligheten till fastighetsspekulation.

Det finns en fara i ett ökat utländskt ägande av fastigheter i Sverige, direkt men även via ägande av svenska bolag som äger svenska fastigheter. Fastigheter är en del av infrastrukturen i Sverige. De går inte att flytta. Sverige måste kunna ha kontroll av sitt territorium. Detsamma gäller naturligtvis också vägar, järnvägar, vattenförsörjning och vattenledningar, fjärrvärme, kanaler, vattenförsörjning, elnät, fibernät, skogar, gruvor. Sverige är ett litet land med begränsade ekonomiska resurser, som genom lagstiftning måste försäkra sig om att det inte blir uppköpt av utländskt kapital.

World premiere of PUSH – an eye-opening documentary

Publicerad av

1

At Saturday 23th March in Bremen Theater in Copenhagen the world premiere of the documentary by WG-film took place. A completely crowded salon (about 500 people) with an enthusiastic audience witnessed this film that described and explained what is going on in almost every major city on earth.

How different people were treated. How housing turns into a commodity, despite the fact that the right to adequate housing is a human right according to international laws. How pensioners are evicted from homes they have lived in for many years with the help of money from pension funds. How these are used to drive up prices and rents. How unknown new owners let the houses decay. That lots of housing estates are used as financial assets and stay empty in cities like London despite many and a growing number of homeless people. You just have to see this film!

Housing affordability is decreasing at a record pace. The local working and middle classes have become unable to afford housing in major cities across the world. London, New York, Hong Kong, Toronto, Tokyo, Valparaiso, Sydney, Melbourne, Caracas, Barcelona, Paris, Amsterdam, Stockholm… the list seems endless. People are being pushed out of their very own homes – because living in them has become unaffordable.

Young people are getting trapped in a cycle of renting apartments that are becoming less and less affordable. Workers, pensioners and lower income communities face evictions and are left without a place to live. The high cost of housing pushes people into poverty and homelessness. In the UK and US, for instance, homelessness is increasing by alarming rates. More often than before, it is children and families that end up without a home. The problem is even worse in the Global South, where the number of people living in informal housing is projected to exceed 1 billion by 2020. However, the crisis also puts stress on the middle and upper-middle classes. In London, for example, even a doctor’s salary is not necessarily enough to buy a home.

This isn’t a natural, inevitable development. It can change. Residents should be able to afford to live in their own cities. It is time to recognise that housing is a human right, not a commodity. Let’s push back!

The Shift, presented in the film, is a new worldwide movement to reclaim and realize the fundamental human right to housing – to move away from housing as a place to park excess capital, to housing as a place to live in dignity, to raise families and participate in community. The Shift has been initiated by the UN Special Rapporteur on the right to housing, Leilani Farha, in partnership with United Cities Local Government and the Office of the High Commissioner for Human Rights. Meny cities gave already given the SHIFT their support. It is also open for NGOs like International Union of Tenants (IUT), national and regional unions of tenants and others.

After the film Leilani Farha, Saskia Sassen and the director of the film, Fredrik Gertten were asked how they look at the development. Leilani Farha believes that if we really want to make change to ensure people can live in the city, then we have to be able to hold someone responsible for what is going on. It is the states. They also have the power to make changes. To stop this monster. She appreciated that I as a representant gave the support from IUT in the fight against this monster,

Saskia Sassen, professor of Sociology at Columbia University, has studied the impacts of globalization for 40 years and coined the term “global cities”. She explained why an empty apartment is sometimes a better asset than its use as a home. She describes the investments in housing as high-end land grabs. And called the actors crooks! This is more than gentrification, it is destroying cities.

Fredrik Gertten, explained why he wanted do to this film as he has witnessed the bas development in housing.

I cannot reproduce this whole interesting hearing, but afterwards the audience stood up and showed their immense appreciation of this film.

In the film you also meet Joseph Stiglitz, Nobel Laureate in Economy. He explains how the private equity firms managed to grow throughout every crisis in the financial system, ending up becoming the biggest landlords in the world. Stiglitz also explains the big shift in history when the deregulation of the financial markets opened the floodgates for investors.

Roberto Saviano, Italian journalist and author of Gomorra, was forced into hiding after exposing the business side of organized crime. “Tax havens are where criminal capitalism and legal capitalism meet and merge. Mafia organizations were the first to create and facilitate money-laundering mechanisms through tax havens.”

Okunnigt och osant om marknadshyror i DN

Publicerad av

3

I Dagens Nyheter lördag 16 februari propagerar professorerna Roland Andersson och Lars Jonung för att det är rättvist att införa marknadshyror på hela hyresmarknaden snabbt. På vilket sätt det skulle vara rättvist framgår inte, men att det skulle avskaffa bostadsbristen, som den definieras av dessa tänkare, är helt klart. Hyresgäster skulle helt enkelt inte ha råd att bo med dräglig utrymmesstandard utan tvingas att tränga ihop sig ytterligare i motsats till de som redan idag bor rymligast i subventionerade bostadsrätter och egnahem.

De påstår helt osant att hyrorna skulle sänkas i storstädernas förorter där det idag inte finns några lediga lägenheter. Eftersom hyrorna skulle höjas enormt i de mest efterfrågade lägena, medför det att många som bor där tvingas bort och måste flytta, vilket i sin tur driver upp hyrorna även i förortsområdena. Var och en som kan en gnutta ekonomi vet det inte finns något skäl varför en värd skulle sänka hyran i bostäder som är uthyrda.

Inte i något land som har avreglerat har det byggts fler hyresrätter. Och varför skulle vinstdrivna fastighetsägare vilja bygga nytt och dyrt när de kan sitta still i båten och tjäna mer pengar på det de redan har. Dessutom kommer det att bli färre som har råd att efterfråga betydligt dyrare hyresrätter.

De har ett förslag om att värdar ska ge en hyresrabatt under tre år och att värden ska betala in skillnaden mellan en marknadshyra för lägenheten och den nuvarande till hyresgästens bankkonto som hyresgästen sedan kan använda för att betala marknadshyran under de kommande tre åren. Typisk teoretisk lek. Vad händer om hyresgästen vill flytta? Hur ska man fastställa marknadshyran? Är det inte troligare att en hyresgäst som fått pengar på sitt konto söker sig till subventionerade bostads- och äganderätter, där man kan dra av räntor och få rotavdrag? Förmodligen kommer fler att försöka omvandla hyresrätter till bostadsrätter.

Och vad händer samhällsekonomiskt om hushållens kostnader för boende ökar kraftigt varvid utrymmet för annan konsumtion minskar? Vad händer med folkhälsan när redan trångbodda hushåll trängs ihop ytterligare? Vad händer med arbetsgivares möjlighet att rekrytera lämplig arbetskraft om fler inte har råd att bo i storstäderna? Vad händer med statens ekonomi när utgifterna för bostadsbidrag skjuter i höjden och ränte- och rotavdrag ökar.

Dessa okunniga, teoretiska neoklassiska ekonomer borde lära sig att bostadsmarknaden skiljer fullständigt sig från varje annan marknad (även bilmarknaden som Assar Lindbeck liknat den vid!) , varför deras tankelekar är irrelevanta. En dräglig bostad är en mänsklig rättighet. Dagens efterfrågan är på bostäder som det stora flertalet har råd med.

Det är rätt upprörande att dessa tänkare inte snuddar vid tanken på att göra något åt de enorma subventionerna till ägt boende, som är störst i Sverige inom EU, enligt EU-kommissionen. Men det skulle kanske drabba dem själva?

Assar Lindbeck kan inte bostadsmarknaden

Publicerad av

0

I Dagens Nyheter den 19 januari 2018 kritiserar Assar Lindbeck att marknadshyror bara ska införas i nyproduktionen utan vill ha marknadshyror i hela beståndet. De ska dock införas stegvis och hushåll med låga inkomster ska få bostadsbidrag (eller hyressubventioner som han säger). Har har inga synpunkter på att investeringsbidragen finns kvar i överenskommelsen. Han har inga synpunkter på de enorma subventionerna till ägt boende, som EU-kommissionen, OECD, IMF m.fl. har kritiserat. Så samhället ska öka sina kostnader för fastighetsägarnas ökade hyresintäkter och samtidigt ska vi behålla de högsta subventionerna tillägt boende inom EU! Enligt hans uppfattning ska de, som idag bor på minst yta per person, har lägst inkomster, betalar högst andel av sin inkomst för bostaden, har högst rörlighet och inte får några subventioner från samhället, få kraftigt höjda hyror, visserligen stegvis. Det han tydligen inte vet eller förtränger är att hans modell medför inget ökat bostadsbyggande och inte heller fler bostäder som majoriteten har råd med. Det har det inte gjort i de länder som gått hans väg. Varför skulle en privat fastighetsägare vilja avskaffa bostadsbristen eller bygga nya hyresrätter (i synnerhet inte med låga hyror) när det är betydligt mer lönsamt att sitta still i båten och inkassera de höjda hyrorna och bibehålla bostadsbristen. Liundbeck tror att bostadsmarknaden fungerar som bilmarknaden. Det finns flera ekonomiprofessorer som är betydligt mera kunniga om hur bostadsmarknaden fungerar och vet att den skiljer sig komplett från varje annan marknad. Jag undrar hur det kommer sig att tidningar tycker att hans uppfattningar är intressanta? Lindbeck må ha varit anlitad i olika kommissioner, men hans kunnande om bostadsmarknaden är bristfälligt och hans ekonomiska teori är inte tillämplig på bostadsmarknaden. Vi måste utgå från verkligheten. Bostadsmarknaden är komplex och bostad en mänsklig rättighet.

Investeringsstöd och marknadshyror i nyproduktion? Hur?

Publicerad av

0

Jag funderar på vad detta i överenskommelsen kan betyda i praktiken:
”Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021).
Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.”
Investeringsstöd ska väl fortfarande ha villkor om att hyran sätts ner för att de ska utgår. Betyder dessa båda texter att fastighetsägare ska kunna välja att ta ut marknadshyror i nyproduktion (vilket det ju redan är i praktiken) och slippa undan jämförelseprövning eller erhålla investeringsbidrag med de villkor de för med sig. Vad innebär att investeringsstöden koncentreras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet? Tacksam för tolkningar av vad detta kan komma att innebära!

Uppgörelsen i bostadsfrågan en besvikelse för alla som behöver bostad de har råd med

Publicerad av

0

Ingenting görs åt de enorma subventionerna som bara går till ägt boende (ränte- och rot-avdrag). Ränteavdragen som tillsammans med hushållens skyhöga skulder är en fara för hela samhällsekonomin. Skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna finns inte med alls. Istället gör man det ännu mer fördelaktigt att bo i ägt boende: billigare att flytta. Medan hyresgäster tvärtom kan tvingas flytta genom ytterligare steg mot marknadshyror. Ingenting görs åt ockerhyrorna på andrahandsmarknaden i stor- och universitetsstäder. Vad som menas med ”Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.” framgår inte. Dock kan man möjligen glädja sig åt att de ska finnas kvar
Hur sjutton ska det bli lättare för unga att få bostäder, att det ska bli lättare att flytta dit jobben finns och bryta segregationen med de åtgärder som finns i överenskommelsen övergår mitt förstånd. Som de ser ut blir effekterna rakt motsatta mot vad som påstås i ingressen. Nu måste alla goda krafter mobiliseras för att göra en dräglig bostad till en mänsklig rättighet för alla hushåll. I Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 står:
Artikel 25: ”1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Vad tänker partierna göra för att uppfylla dessa mål?
Så här står det i utkasten till sakpolitisk överenskommelse i bostadsfrågan: ”Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen öka. Det behövs mer av blandade bostadsområden och större möjligheter att göra boendekarriär. Rörligheten på bostadsmarknaden förbättras när flyttkedjor ger ett bättre nyttjande av beståndet.
1) Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021). Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till- och frånval ska prissättas (förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021Ny lagstiftning 1 juli 2022)
2) Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.
3) Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen och en utredning av förenklade redovisningsregler som medger längre avskrivningstider för allmännyttan på svaga bostadsmarknader (Ds 2019 eller 2020). Inför en bygglovsbefrielse för altaner i kombination med att mindre (lovfria) altaner får strida mot planbestämmelser (Proposition våren 2019).
4) Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.
5) Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022). ”

Sakpolitiska överenskommelsen S-L-C-MP och bostadsfrågan

Publicerad av

0

Så här står det: ”Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen öka. Det behövs mer av blandade bostadsområden och större möjligheter att göra boendekarriär. Rörligheten på bostadsmarknaden förbättras när flyttkedjor ger ett bättre nyttjande av beståndet.

  1. Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021). Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till- och frånval ska prissättas (förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021Ny lagstiftning 1 juli 2022)
  2. Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.
  3. Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen och en utredning av förenklade redovisningsregler som medger längre avskrivningstider för allmännyttan på svaga bostadsmarknader (Ds 2019 eller 2020). Inför en bygglovsbefrielse för altaner i kombination med att mindre (lovfria) altaner får strida mot planbestämmelser (Proposition våren 2019).
  4. Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.
  5. Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022).

Ingenting görs åt de enorma subventionerna som bara går till ägt boende (ränte- och rot-avdrag). Ränteavdragen som tillsammans med hushållens skyhöga skulder är en fara för hela samhällsekonomin. Skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna finns inte med alls. Istället gör man det ännu mer fördelaktigt att bo i ägt boende: billigare att flytta. Medan hyresgäster tvärtom kan tvingas flytta genom ytterligare steg mot marknadshyror. Ingenting görs åt ockerhyrorna på andrahandsmarknaden i stor- och universitetsstäder. Vad som menas med ”Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.” framgår inte. Dock kan man möjligen glädja sig åt att de ska finnas kvar

Hur sjutton ska det bli lättare för unga att få bostäder, att det ska bli lättare att flytta dit jobben finns och bryta segregationen med de åtgärder som finns i överenskommelsen övergår mitt förstånd. Som de ser ut blir effekterna rakt motsatta mot vad som påstås i ingressen. Nu måste alla goda krafter mobiliseras för att göra en dräglig bostad till en mänsklig rättighet för alla hushåll. I Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 står:
Artikel 25: ”1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Vad tänker partierna göra för att uppfylla dessa mål?

Cyniska inlägg i bostadsfrågan

Publicerad av

1

Nu har återigen cynismen brett ut sig i bostadsfrågan. Personer med gott om pengar retar sig på att det finns folk som har lägre inkomster än de själva som bor i Stockholms innerstad eller i andra attraktiva områden, där de vill bo. De vill införa djungelns lag: rik går före fattig i alla lägen. Folk med små inkomster ska inte kunna bosätta sig där de mer välbärgade vill bo. Marknadskrafterna ska styra rätten till bostad. De tycker att det blir bättre ordning då.

Det som förvånar mig mest är att så många partier inklusive SD (naturligtvis) hänger på denna vulgära och extrema form av nyliberalism. Det blir ju inget ökat byggande av hyresrätter på detta sätt. Det har inte skett i de länder där marknadshyror infört enligt flera forskningsrapporter. Hyrorna rakar i höjden överallt där det är fullt uthyrt idag. Det är bostadsbrist i en överväldigande majoritet av landets kommuner. Boendet blir mer osäkert. Kolla hur det t.ex. är i London

Ränte-, rot- och rutavdrag är solklara subventioner

Publicerad av

2

Ibland försöker en del debattörer driva tesen att dessa avdrag inte är subventioner utan jämställer med de avdrag man kan göra och gör i företag. Alla kostnader man har i ett företag dras av när man beräknar resultatet. Till dessa hör också räntor på lån i företaget. Detta är ingen subvention utan visar om man fått någon beskattningsbar vinst eller ej.

Men ett hushåll är inget företag. Hushållets kostnader för boendet och köp av andra varor är utgifter för konsumtion. Möjligheten att dra av räntor på bostadslån och andra lån för konsumtion är en subvention av konsumtion. Denna subvention, som inte är förknippad med några villkor, har dessutom medfört ökande bygg-, mark- och bostadspriser på en oreglerad marknad, samt drivit upp hushållens låneskulder till oroväckande nivåer för samhällsekonomin. Därför är de också hårt kritiserade av EU-kommissionen, OECD, IMF och en massa andra ekonomer.

Rot- och rutavdrag som ger lägre priser för utfört arbete är också solklara subventioner. Ett motiv för dessa ska ha varit att motverka svartjobb. Huruvida detta är resultatet är tveksamt. I varje fall har de nog medfört vissa prishöjningar och en hel del fusk.

Det konstiga med rotavdragen att det kunnat ges till vad som helst t.ex. lyxiga kök, trädäck m.m. istället för att samhället styrt dem till investeringar som samhället har nytta av som medföra energibesparingar eller tillskott av förnybar energi.

Det gemensamma med alla dessa avdrag/subventioner är dessutom att de allra mesta går till hushåll med högre inkomster och väldigt lite till de med små inkomster. De är en form av omvänd Robin Hood-politik. Det är en fördelningspolitisk skandal. fffffff

THE HOUSING PARADOX: MORE FINANCING – LESS AFFORDABILITY?

Publicerad av

0

This a quotation of the first pages of a very interesting essay by Ivan Tosics, tosics@mri.hu, 31 December 2018. Try to get the full essay!

1. The financialization of housing 

There are many scientific publications on the financialization of housing – at the end of this essay, I give a short list of those, which I used in this essay. Most recently I have heard a good phrasing of the issue from Leilani Farha, UN Special Rapporteur on adequate housing, at the Housing for all-conference in Vienna, in December 2018.

Housing became primarily a commodity, where excess money can be parked. Sophisticated financial instruments change housing into a lucrative good while making rents for the users higher. As a consequence, excess capital of many players go now for housing, buying properties in „undervalued areas”, where more value can be squeezed out of housing, provided that the existing users can be kicked out. Politicians, in general, are convinced to support these players as they bring „new development” to the city. All this happens with legal structures, which governments helped to create but failed to control and regulate. In this process private equity funds are the largest investors, while private pension funds are the biggest financiers. 

It is difficult to estimate the amount of money involved in the purchase of housing and real estate in the world. The value of global real estate is about US$ 217 trillion, nearly 60 per cent of the value of all global assets, with residential real estate comprising 75 per cent of the total. In the course of one year, from mid-2013 to mid-2014, corporate buying of larger properties in the top 100 recipient global cities rose from US$ 600 billion to US$ 1 trillion.  (Plan Limited, 2017). 

Farha was referring in her speech many times to Saskia Sassen, who makes pioneering investigations in the functioning of international capital. Sassen, in her contribution to the Urban Futures conference in Vienna in February 2018, highlighted the uneven territorial spread of these foreign investment volumes: the top 100 cities with 10% of population concentrate 70% of financialized assets.

As it cannot be said in general that new investments always cause problems, we have to raise the question: what are the proofs that the financialization of housing increases housing problems rather than solving them? 

Housing prices in so-called ”hedge cities” like Hong Kong, London, Munich, Stockholm, Sydney and Vancouver have increased more than 50 per cent since 2011, creating vast amounts of assets for the wealthy while making housing unaffordable for most households not already invested in the market. Moderate- and low-income households are pushed to peri-urban areas with scant employment and services. Sassen adds to that the fact that in many cases the new developments bring around empty buildings in the best locations of the cities. Besides, when rented homes or mortgages are owned by remote investors, money mostly flows out of communities and simply creates a greater global concentration of wealth. Tenants living in housing owned by absentee corporate landlords complain of sharp increases in rent, inadequate maintenance and conditions as a result of substandard renovations that have been undertaken quickly to flip the home into rentals, and an inability to hold anyone accountable for those conditions. Finally, financialized housing markets create and thrive on gentrification and the appropriation of public value for private wealth: improved services, schools or parks in an impoverished neighbourhood attract investment, which then drives residents out. (Plan Limited, 2017).

Besides directly financing new investments, financialization also means expanded credit opportunities, leading to increasing debt taken on by individual households. This might make people vulnerable to predatory lending practices and the volatility of markets, the result of which is unprecedented housing precarity. Financialized housing markets have caused displacement and evictions at an unparalleled scale: in the United States of America over the course of 5 years, over 13 million foreclosures resulted in more than 9 million households being evicted. In Spain, more than half a million foreclosures between 2008 and 2013 resulted in over 300,000 evictions. (Plan Limited, 2017).