I DN 22 maj skriver Johan Shück att det är dags att ta bort ”den tabubelagda hyresregleringen” med hänvisning till en rapport från EU-kommissionens stab till den svenska regeringen. Så går det till när en okunnig vägleder en annan. EU-rapporten är nämligen full av direkta felaktigheter och brist på fakta.

Jag har själv med hjälp av SCB tagit fram uppgifter om bostadsstorlek, stadsdel, boendetäthet och inkomster för de som bor i hyresrätt, bostadsrätt och äganderätt i Stockholms stadsdelar. Dessa visar att boendetätheten (antal personer per bostad i 5 olika storlekar) är större i hyresrätten och inkomsterna betydligt lägre än i bostadsrätten i såväl ytter- som innerstaden år 2013.

Det vill säga att hyresrätten utnyttjas mer ”effektivt” än den marknadsprissatta bostadsrätten samt att hyreslagstiftningen möjliggör för människor med lägre inkomster än dem i bostadsrätt att bo i attraktiva delar av Stockholm. Bruksvärdesystemet blir på så sätt också ett verktyg mot den ökande ekonomiska segregationen.

I den märkliga rapporten från EU-kommissionen påstås till exempel att det skulle bli lättare för unga och hushåll med låga inkomster att få tag i billiga hyresrätter om hyresmarknaden avreglerades! Det är ju ett rent påhitt. Det är en enorm bostadsbrist i Stockholmsregionen. Det finns inga lediga lägenheter. Skulle man tillåta en friare hyresrättning skulle det vara möjligt för hyresvärdarna att höja hyrorna i stort sett över allt. Och med kraftig höjda hyror i attraktiva områden skulle ett antal människor tvingas flytta och då tvingas söka bostäder i andra områden. Beräkningar som gjorts visar på en betydande förmögenhetsomfördelning från hyresgäster till fastighetsägare samt en betydligt minskad konsumtion.

I likhet med andra neoklassiska ekonomer gilla de som skrivit EU-rapporten inte att hyrorna sätts efter förhandlingar. Det stör den fria prisbildningen i likhet med förhandlingarna på arbetsmarknaden. I EU-rapporten påstås att dessa förhandlingar skapar välfärdsförluster. För min del tror jag att det är precis tvärtom om. Förhandlingssystemet  i kombination med hyreslagstiftningen är väl beprövat och gör det möjligt att ge hyresgästerna besittningsskydd. Dessutom är  det ett skydd mot oskäliga hyror vid stor bostadsbrist.

Jag kan också berätta för Johan Schück att det finns inga exempel från den verkliga världen att det byggts fler hyresrätter efter en avreglering. Tvärtom verkar det snarare medföra att hyresmarknaden minskar i storlek. En väl fungerande och attraktiv hyresmarknad kräver reglering, besittningsskydd och en intressebalans mellan hyresgäst och värd.

“For far too long economists have sought to define themselves in terms of their supposedly scientific methods. In fact those methods rely on an immoderate use of mathematical methods, which are frequently no more than an excuse for occupying the terrain and masking the vacuity of the content. Too much energy has been and still is being wasted on pure theoretical speculation without a clear specification of the economic facts one is trying to explain or the social and political problems one is trying to resolve.”[1]

[1] Piketty T (2014) CAPITAL in the Twenty-First Centruary, p.574