I ett inlägg i på DN debatt 31/1 2016 skriver Anna Kinberg Batra och Ulf Kristersson (m) att ”Bostadssamtalen får inte slå mot hushållens ekonomi”! Menar de alla hushåll? Jag undrar hur det då ska gå att ta itu med de enorma subventionerna till ägt boende som drivit upp byggpriser, bostadspriser och hushållens skuldsättning till oroande rekord nivåer, som hotar att skada hela Sveriges ekonomi? Valet står mellan en del åtgärder som skadar välbärgade hushåll eller att låta prisbubblan brista, vilket kommer att skada hela ekonomin.

Visst ska förändringar genomföras i en ansvarsfull takt, men det måste till en del åtgärder som påverkar hushållen med stora låneskulder. För egen del tror jag på en sänkning av taket för ränteavdrag, som endast påverkar höginkomsthushåll enligt SCB:s beräkningar.

Moderaterna vill minska samhällets/medborgarnas inflytande till exempel genom att kommunerna inte längre ska bestämma detaljplaner. Det är fel väg att gå. Istället borde kommunerna kunna bestämma upplåtelseform för att säkerställa en nödvändig fördelning mellan upplåtelseformerna i en stadsdel/en kommun. Vi ska inte överlåta planerna helt till de kommersiella krafterna, ty då blir det ännu svårare för de med lägre inkomster att få råd med anständiga bostäder.

Men det bör vara gemensamma regler i alla kommuner för att underlätta och förbilliga byggandet. Planarbetet måste ske snabbare.

Lika tokigt att är att ytterligare öka friheten för uthyrningar av bostadsrätter i andra hand göra ”en samlad översyn av hyresregleringens konsekvenser” som det dunkelt heter. Räcker det inte med ockerhyrorna i andra hand som redan är en verklighet. Vad sägs om över 8 000 i månaden för en liten etta utanför innerstaden i Stockholm.

Det behövs hyresrätter med hyror som hushåll med lägre inkomster har råd med. Det verkar som moderaterna struntar i dessa.