Kjöller tar för lätt på sjukskrivningarna

Hanne Kjöller gillar tydligen presentationen på DN.debatt den 16 februari av ESO-rapporten om sjukskrivningarna. Hon skriver i ett inlägg på DN den 17 februari: ” Farlig (men livslång) förbindelse”.  ”För vänsterdebattörer som menar att evighetslånga och närmast oinskränkta sjukskrivningsmöjligheter är höjden av välfärd måste denna obduktionsrapport vara en plågsam läsning.” Jag undrar vilka hon tänker på? Hon nämner ju inga namn. Men jag har inte läst eller hört någon som vill ha oinskränkta möjligheter till sjukskrivning, dvs. om man inte är sjuk. Då bör man väl ha rätt att sjukskriva sig, eller hur? Eller är kanske Kjöller av annan åsikt?

Hon påstår att det är sant som skrivs i ESO-rapporten ”-Upp och nedgångar i sjuktalen kan inte förklaras av förändrad folkhälsa.” Men detta har författarna inte belagt. Deras trix är att de inte tror att det finns någon objektiv definition av hälsa. Och då blir ju deras tes närmast ett cirkelresonemang utan värde.

Hon citerar rapporten om att kvinnors överrepresentation i sjuktalen inte låter sig förklaras av psykosocial arbetsmiljö, typ av arbetsuppgifter eller positioner på arbetsplatsen. Men vad säger det?  Kanske att det finns andra faktorer som förklarar den. T.ex. att kvinnor oftare är hemma med sjuka barn och smittas av dem. Eller att kvinnor överlag blir sämre behandlade. Jag har svårt att se att detta är ett argument för att sänka sjukersättningen.

Hon citerar vidare:” Sjukskrivning ”smittar”. Personer som flyttar från en ort eller arbetsplats med låga sjukskrivningar till en med höga blir statistiskt sett själva mer sjukskrivna”.  I samma dag har DN en nyhetsartikel på sid 16 som bygger på en stor undersökning av företagshälsovården, enligt vilken det finns ett tydligt samband hur personalen behandlas på en arbetsplats och frekvensen av sjukskrivningar. Så detta statistiska sk. bevis kan helt enkelt beror på att folk har flyttat till en arbetsplats med sämre arbetsmiljö. Det kan finnas flera skäl till dessa flyttar.

Det påstås vidare att tidiga insatser i form av exempelvis rehabilitering förlänger, snarare än förkortar, sjukperioden. Det har möjligen varit så, men det kanske också beror på hur denna verksamhet bedrivs?

Kjöller instämmer vidare i att det behövs bortre tidsgränser för sjukskrivningen och att de dessutom ska förkortas jämfört med hur de var tidigare, trots att det fanns hur många som helst belägg på hur detta fungerat illa för svårt och långvarigt sjuka.

Kjöller tycker också att det är fel att sjukersättningen ska vara så hög som den är nu. Det är en slags hjärtlös von-oben-attityd som Kjöller har. Ska livet slås i spillror när man blir sjuk?

För övrigt är det en sjukförsäkring. Om sjuktalen ökar får väl avsättningarna till sjukförsäkringen öka. Om befolkningen ökar kommer naturligtvis också kostnaderna att öka. Visst finns det ett slapp tal om ”att sjukskriva sig” om man vill göra något annat eller känner sig lite trött. Det gillar inte jag, men av detta skäl ska man inte kasta ut barnet med badvattnet.  

Jag upprepar att det behövs en betydligt mer allsidig studie av skälen till de ökade sjukskrivningarna än dessa siffernissars.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s