I ett inlägg på SvD:s ledarsida den 27/8 skriver Linda Nordlund om paradoxen:

”Varför får de rikaste den största subventionen – ränteavdraget – samtidigt som de med lägst inkomster hänvisas till det dyraste boendet – hyresrätten? Där en bostadsrätt blir billigare i takt med att lånen betalas av, kommer hyresgästen i stället att få betala mer för varje år som går, eftersom hyrorna höjs vid de årliga förhandlingarna.” Hon glömde ROT-avdraget.  Amorteringarna har länge varit blygsamma i Sverige i motsats till t.ex. i Tyskland. Bostaden behöver underhållas, kylskåpet bytas ut etc. Och behöver man flytta kostar det extra mycket när bostaden ska säljas (mäklararvode bl.a.) och det kan ta sådan tid att det inte går att få det jobb man annars skulle ha fått på den andra orten.

”Hyresrätten är också dyrare eftersom hyresgästen får en högre servicenivå än grannen i bostadsrätt; om kylskåpet packar ihop är det bara att ringa värden. Därför borde hyresrätt vara valet för den som har en god ekonomi och är beredd att betala för att slippa fixa med underhåll.”

Hyresrätten är framför allt dyrare eftersom den inte subventioneras via ränte- och ROT-avdrag. Det vore rimligt att samhället inte ensidigt gynnade ägt boende. Dessa subventioner har dessutom bidragit till prisexplosionen på byggande, bostadsrätter och egnahem liksom hushållens enorma och fortfarande växande skuldberg, som är ett hot mot Sverige ekonomi. Enligt EU-kommissionen är Sverige och Nederländerna de två länder som subventionerar äganderätt mest inom EU.

Nordlund har rätt i att servicegraden är högre i hyresrätten än i bostadsrätten. Det gäller framförallt det inre underhållet i lägenheten. I och för sig behöver det inte vara så. För flera år sedan lanserades en modell kallad Boflex, som tyvärr inte har slagit igenom i större skala. Den innebar att en hyresgäst skulle kunna göra både till- och frånval. Till exempel skulle ansvar för spis, kyl, frys, målning och tapetsering kunna vara hyresgästens ansvar och hyran skulle då reduceras. I många länder i Europa är det så, men har inte slagit igenom i Sverige. Detta borde kunna utvecklas i Sverige.

Hyresrätten har redan en annan stor fördel framför bostadsrätten genom den broms för hyresutvecklingen som finns enligt hyreslagen. Inkomsterna för vuxna hyresgäster i Stockholms innerstad är betydligt lägre än för dem i bostadsrätt, vilket inte skulle ha varit fallet med marknadshyror. Denna hyresbroms vill dock en del partier ta bort och tror att det skulle betyda att fler hyresrätter byggdes. Det har dock inte skett i något land som avreglerat hyrorna. Hyresgästhushållen i det avreglerade Norge betalar enligt OECD den högsta andelen av sin inkomst i hyra jämfört med hyresgästhushållen i alla de andra OECD-länderna.

Men visst skulle det vara intressant att utveckla ett hyresboende utan vinstintresse. Ett sådant finns redan i form av kooperativ hyresrätt, men har svårt att konkurrera med den subventionerade bostadsrätten.

”I stället för att som i Norge och Tyskland underlätta för dem som står i begrepp att köpa sin första bostad genom förmånliga villkor för bosparande, höjer vår regering de redan svårforcerade trösklarna genom amorteringskrav och bolånetak.” anser Nordlund. I Tyskland är det dock få unga som flyttar in i en ägd bostad. Hälften av hushållen där bor i hyresrätt. Och Nordlund påpekade för övrigt tidigare att kostnaderna sjunker genom amorteringar. Men nu är det fel att kräva amorteringar!

Nordlund vill att fler ska kunna få ett ägt boende. Men vill tydligen inte dra ner på de nuvarande stora subventionerna till de rikaste. I Stockholm ligger priserna per kvm på bostadsrätter långt över byggpriserna för bostadsrätter. Jag tror inte att Nordlunds förslag är någon lösning för det stora flertalet av de som efterfrågar bostäder med hyror/priser som de har råd med. Det stora problemet är det låga, ja obefintliga utbudet av hyresrätter med hyror som hushåll med lägre inkomster har råd med.

Visst är det en paradox att de största subventionerna går till de rikaste, men varför inte dra ner på dessa då och ge hyresrätten samma villkor som de andra upplåtelseformerna?