Så har då ett gäng från den socialdemokratiska ekonomklubben på Handelshögskolan tyckt till om hyresmarknaden, som de tycker ska avregleras så att hyrorna kan höjas i synnerhet i Stockholm.

Elis Örjes som går på Handelshögskolan tycker att det var en ful debatteknik när jag påpekade att hyresrätterna i Stockholms innerstad inte är subventionerade, som gänget skrev. Örjes menar att om någon tar ett pris som vid något tillfälle ligger under vad andra är beredda att betala så är det priset subventionerat.Detta bekräftas av Hamid Andersson.  Och även om fastighetsägaren tjänar pengar på dagens hyra så är det en subvention om den inte tar ut vad den maximalt kan få. Det är deras tro.

Men spelar det ingen roll varför det ser ut som det gör? Finns det något i nationalekonomers värld som heter ocker eller att utnyttja andras trångmål för egen vinning? I verkligheten utgår inga subventioner till hyresrätter, däremot subventioneras bostads- och äganderätt med drygt 40 miljarder per år via ränte- och ROT-avdrag. Och det är dessa subventioner, den snabba urbaniseringen, spekulation i mark, bristande konkurrens och effektivitet  i byggsektorn, för korta serier, på tok för lågt bostadsbyggande, för långa handläggningstider, skiftande kvalitetskrav från kommunerna mm. som drivit upp byggpriser, överlåtelsepriser hushållens skuldsättning till rekordnivåer och lett till den enorma bostadsbristen i Sverige, främst i storstadsområdena. Det är detta som skapat det värdegap som finns mellan likvärdiga fastigheter med hyresrätter eller med bostadsrätter.

EU-kommissionen har konstaterat att äganderätt (inkl. bostadsrätt) är  mest subventionerat i Sverige och Nederländerna av alla länder inom EU.

Aktörerna på bostadsmarknaden har inte lyckats producera tillräckligt med bostäder med överkomliga hyror eller priser som de flesta har råd att bo i. Detta är det stora marknadsmisslyckandet. Och detta ska inte hyresgäster straffas för.

Byggarna kan ta ut 52 procent högre pris per kvadratmeter i storstadsområdena när de bygger bostadsrätter än när de bygger hyresrätter, vilket de naturligtvis föredrar. Ändå är det så att en minoritet av alla som står i bostadskö för hyresrätt inte har råd med hyrorna i nybyggda hyresrätter. I Ängelholm där jag bor säger man att bara en liten del av alla de många som står i kö för bostad i Ängelholmshem som har råd med de nya bostäder som företaget bygger.

För övrigt undrar jag om nationalekonomer med denna tro över huvud taget kan medge att det finns bostadsbrist. Det måste väl enligt dem bara vara en prisfråga?

Men vi andra som lever i verkligheten, som ser hemlösa, trångboddhet, familjer som delar på en bostad, unga som tvingas flytta från det ena efter det andra andrahands- eller tredjehandsboendet och företag som inte kan hitta anställda eftersom det inte finns lediga bostäder som folk har råd med, vi vet ett det är bostadsbrist.

Ska folk mista sina bostäder för att andra är beredda att betala mer för att bo i dem? Ska det inte finnas besittningsskydd för hyresgäster?

Hyresrätter med överkomliga hyror behövs framför allt i de expansiva regionerna av flera skäl. Ett av de viktigaste skälen är att hyresrätten behövs i ett rörligt och föränderligt samhälle, där jobb skapas och försvinner och man kan behöva flytta för att få ett jobb eller en utbildning. Därför är det också viktigt att underlätta flyttningar. Ett argument som ibland framförs är att reglera hyran under den tid som hyresgästen bor i den, men att släppa hyrorna fria vid ny upplåtelse. Men när bostadsbristen är stor skulle detta bli ett hinder för rörlighet, eftersom man skulle få en stor ökning av boendekostnaden om man flyttade. Idag motverkar de höga hyrorna i nybyggda bostäder rörlighet. Och ett ännu högre hinder är de skyhöga priserna på bostadsrätter och villor i storstadsområdena.

Dessutom skulle fria hyror vid ny upplåtelse i dagens situation skapa konflikter mellan värd och hyresgäst eftersom värden helst skulle vilja bli av med hyresgästen för att kunna öka sina intäkter.