Efter att ha sett premiären av PUSH, en dokumentärfilm som alla måste se, funderade jag mer och mer på utvecklingen här i Sverige. Hur antalet och andelen bostäder med överkomliga hyror för hushåll med låga och genomsnittliga inkomster bara minskar.

Samtidigt har utländskt ägande av bostadsfastigheter ökat dramatiskt. Nyligen tog det tyska multinationella bolaget Vonovia över Viktoria Park. För en tid köpte Blackstone group delar av Gottsunda i Uppsala. Blackstone group är en av de största Real Estate Private Equity-företag i världen idag med 136 miljarder dollar av förvaltade tillgångar. De finns i Nordamerika, Europa, Asen och Latinamerika. Liksom andra samma slags bolag expanderar de kraftigt vid fastighetskriser.

De skattar ofta i s.k. skatteparadis genom olika komplicerade och svåröverskådliga upplägg, varför landet som de äger fastigheter i går miste om behövliga skatteintäkter.

I Sverige, beroende på hyreslagstiftningen, är den främsta affärsidén att genomföra lägenhetsvisa upprustningar av tomma hyreslägenheter till mycket hög standard och höja hyran kraftigt. Efter uppköpet räknar dessa kapitalstinna företag med att kunna gå igenom hela beståndet på cirka 10 år. Haken är dock att man då inte renoverar fastighetens stammar och energisystem. Stambyte ger ju ingen hyreshöjning utan ses som underhåll. Men vad händer efter dessa 10 år med fastigheten?

I Sverige har denna utveckling pågått länge. Flera bostadsföretag arbetar med denna modell, som inte är långsiktigt hållbar och medför att antalet bostäder med överkomliga hyror minskar samtidigt som behovet av dessa istället ökar! Detta får inte fortsätta!

Denna upprustningsmodell måste regleras. T.ex. genom avtal eller lag som sätter en övre gräns för hur mycket hyran får höjas vid upprustning av enstaka lägenheter utan boende. En väg vore att inkludera även denna typ av upprustningar i ombyggnadsreglerna, så att det krävs avtal med avtalsslutande part. En annan väg är att skattevägen minska möjligheten till fastighetsspekulation.

Det finns en fara i ett ökat utländskt ägande av fastigheter i Sverige, direkt men även via ägande av svenska bolag som äger svenska fastigheter. Fastigheter är en del av infrastrukturen i Sverige. De går inte att flytta. Sverige måste kunna ha kontroll av sitt territorium. Detsamma gäller naturligtvis också vägar, järnvägar, vattenförsörjning och vattenledningar, fjärrvärme, kanaler, vattenförsörjning, elnät, fibernät, skogar, gruvor. Sverige är ett litet land med begränsade ekonomiska resurser, som genom lagstiftning måste försäkra sig om att det inte blir uppköpt av utländskt kapital.