Assar Lindbeck kan inte bostadsmarknaden

I Dagens Nyheter den 19 januari 2018 kritiserar Assar Lindbeck att marknadshyror bara ska införas i nyproduktionen utan vill ha marknadshyror i hela beståndet. De ska dock införas stegvis och hushåll med låga inkomster ska få bostadsbidrag (eller hyressubventioner som han säger). Har har inga synpunkter på att investeringsbidragen finns kvar i överenskommelsen. Han har inga synpunkter på de enorma subventionerna till ägt boende, som EU-kommissionen, OECD, IMF m.fl. har kritiserat. Så samhället ska öka sina kostnader för fastighetsägarnas ökade hyresintäkter och samtidigt ska vi behålla de högsta subventionerna tillägt boende inom EU! Enligt hans uppfattning ska de, som idag bor på minst yta per person, har lägst inkomster, betalar högst andel av sin inkomst för bostaden, har högst rörlighet och inte får några subventioner från samhället, få kraftigt höjda hyror, visserligen stegvis. Det han tydligen inte vet eller förtränger är att hans modell medför inget ökat bostadsbyggande och inte heller fler bostäder som majoriteten har råd med. Det har det inte gjort i de länder som gått hans väg. Varför skulle en privat fastighetsägare vilja avskaffa bostadsbristen eller bygga nya hyresrätter (i synnerhet inte med låga hyror) när det är betydligt mer lönsamt att sitta still i båten och inkassera de höjda hyrorna och bibehålla bostadsbristen. Liundbeck tror att bostadsmarknaden fungerar som bilmarknaden. Det finns flera ekonomiprofessorer som är betydligt mera kunniga om hur bostadsmarknaden fungerar och vet att den skiljer sig komplett från varje annan marknad. Jag undrar hur det kommer sig att tidningar tycker att hans uppfattningar är intressanta? Lindbeck må ha varit anlitad i olika kommissioner, men hans kunnande om bostadsmarknaden är bristfälligt och hans ekonomiska teori är inte tillämplig på bostadsmarknaden. Vi måste utgå från verkligheten. Bostadsmarknaden är komplex och bostad en mänsklig rättighet.

Investeringsstöd och marknadshyror i nyproduktion? Hur?

Jag funderar på vad detta i överenskommelsen kan betyda i praktiken:
”Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021).
Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.”
Investeringsstöd ska väl fortfarande ha villkor om att hyran sätts ner för att de ska utgår. Betyder dessa båda texter att fastighetsägare ska kunna välja att ta ut marknadshyror i nyproduktion (vilket det ju redan är i praktiken) och slippa undan jämförelseprövning eller erhålla investeringsbidrag med de villkor de för med sig. Vad innebär att investeringsstöden koncentreras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet? Tacksam för tolkningar av vad detta kan komma att innebära!

Uppgörelsen i bostadsfrågan en besvikelse för alla som behöver bostad de har råd med

Ingenting görs åt de enorma subventionerna som bara går till ägt boende (ränte- och rot-avdrag). Ränteavdragen som tillsammans med hushållens skyhöga skulder är en fara för hela samhällsekonomin. Skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna finns inte med alls. Istället gör man det ännu mer fördelaktigt att bo i ägt boende: billigare att flytta. Medan hyresgäster tvärtom kan tvingas flytta genom ytterligare steg mot marknadshyror. Ingenting görs åt ockerhyrorna på andrahandsmarknaden i stor- och universitetsstäder. Vad som menas med ”Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.” framgår inte. Dock kan man möjligen glädja sig åt att de ska finnas kvar
Hur sjutton ska det bli lättare för unga att få bostäder, att det ska bli lättare att flytta dit jobben finns och bryta segregationen med de åtgärder som finns i överenskommelsen övergår mitt förstånd. Som de ser ut blir effekterna rakt motsatta mot vad som påstås i ingressen. Nu måste alla goda krafter mobiliseras för att göra en dräglig bostad till en mänsklig rättighet för alla hushåll. I Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 står:
Artikel 25: ”1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Vad tänker partierna göra för att uppfylla dessa mål?
Så här står det i utkasten till sakpolitisk överenskommelse i bostadsfrågan: ”Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen öka. Det behövs mer av blandade bostadsområden och större möjligheter att göra boendekarriär. Rörligheten på bostadsmarknaden förbättras när flyttkedjor ger ett bättre nyttjande av beståndet.
1) Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021). Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till- och frånval ska prissättas (förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021Ny lagstiftning 1 juli 2022)
2) Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.
3) Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen och en utredning av förenklade redovisningsregler som medger längre avskrivningstider för allmännyttan på svaga bostadsmarknader (Ds 2019 eller 2020). Inför en bygglovsbefrielse för altaner i kombination med att mindre (lovfria) altaner får strida mot planbestämmelser (Proposition våren 2019).
4) Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.
5) Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022). ”

Sakpolitiska överenskommelsen S-L-C-MP och bostadsfrågan

Så här står det: ”Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen öka. Det behövs mer av blandade bostadsområden och större möjligheter att göra boendekarriär. Rörligheten på bostadsmarknaden förbättras när flyttkedjor ger ett bättre nyttjande av beståndet.

  1. Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021). Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till- och frånval ska prissättas (förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021Ny lagstiftning 1 juli 2022)
  2. Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.
  3. Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen och en utredning av förenklade redovisningsregler som medger längre avskrivningstider för allmännyttan på svaga bostadsmarknader (Ds 2019 eller 2020). Inför en bygglovsbefrielse för altaner i kombination med att mindre (lovfria) altaner får strida mot planbestämmelser (Proposition våren 2019).
  4. Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.
  5. Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022).

Ingenting görs åt de enorma subventionerna som bara går till ägt boende (ränte- och rot-avdrag). Ränteavdragen som tillsammans med hushållens skyhöga skulder är en fara för hela samhällsekonomin. Skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna finns inte med alls. Istället gör man det ännu mer fördelaktigt att bo i ägt boende: billigare att flytta. Medan hyresgäster tvärtom kan tvingas flytta genom ytterligare steg mot marknadshyror. Ingenting görs åt ockerhyrorna på andrahandsmarknaden i stor- och universitetsstäder. Vad som menas med ”Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.” framgår inte. Dock kan man möjligen glädja sig åt att de ska finnas kvar

Hur sjutton ska det bli lättare för unga att få bostäder, att det ska bli lättare att flytta dit jobben finns och bryta segregationen med de åtgärder som finns i överenskommelsen övergår mitt förstånd. Som de ser ut blir effekterna rakt motsatta mot vad som påstås i ingressen. Nu måste alla goda krafter mobiliseras för att göra en dräglig bostad till en mänsklig rättighet för alla hushåll. I Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 står:
Artikel 25: ”1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Vad tänker partierna göra för att uppfylla dessa mål?

Cyniska inlägg i bostadsfrågan

Nu har återigen cynismen brett ut sig i bostadsfrågan. Personer med gott om pengar retar sig på att det finns folk som har lägre inkomster än de själva som bor i Stockholms innerstad eller i andra attraktiva områden, där de vill bo. De vill införa djungelns lag: rik går före fattig i alla lägen. Folk med små inkomster ska inte kunna bosätta sig där de mer välbärgade vill bo. Marknadskrafterna ska styra rätten till bostad. De tycker att det blir bättre ordning då.

Det som förvånar mig mest är att så många partier inklusive SD (naturligtvis) hänger på denna vulgära och extrema form av nyliberalism. Det blir ju inget ökat byggande av hyresrätter på detta sätt. Det har inte skett i de länder där marknadshyror infört enligt flera forskningsrapporter. Hyrorna rakar i höjden överallt där det är fullt uthyrt idag. Det är bostadsbrist i en överväldigande majoritet av landets kommuner. Boendet blir mer osäkert. Kolla hur det t.ex. är i London

Varför vill C ha marknadshyror?

Ett av de krav som Annie Lööf (c) för de fram för att rösta fram en s-ledd regering var införande av marknadshyror eller som den förskönande omskrivningen heter ”friare hyressättning”. Grundtanken är att om värdar får sätta hyror som de vill och slippa förhandla med hyresgästorganisationer så kommer det att byggas fler hyresrätter och bostadsbristen försvinner. Problemet är att det aldrig har hänt i länder som avreglerat hyresmarknaden enligt flera forskingsrapporter. Och tänk efter, varför skulle bostadsföretag och värdar vilja öka utbudet av hyresrätter genom att bygga nytt, om det går att kraftigt öka intäkterna utan att göra något? Det ligger ju i vinstmaximerande aktörers intresse att behålla bostadsbrist och även öka den för att kunna höja hyrorna än mer. Dessutom är ju vinstnivån på nybyggen blygsam.

Jag undrar om medlemmarna i centerpartiet har fattat hur skadlig detta förslag är för samhällsekonomin? Det är ju en stor brist på hyresrätter som folk med lägre inkomster har råd med (t.ex. unga, ensamföräldrar, pensionärer m.fl.). Att i ett läge med en enorm bostadsbrist släppa hyrorna fria skulle driva tusentals från sina hem, öka hushålls bostadskostnader, öka kommunernas utgifter för försörjningsstöd, försvåra företags och samhällsfunktioners rekrytering av arbetskraft utan topplöner samt minska köpkraften. Vill verkligen centerpartiet föra en asocial bostadspolitik?

s

Leve friheten! Leve hyresrätten!

I dessa bostadsbristens dagar vimlar tidningarna av råd hur viktigt det är att spara så att man kan köpa dagens subventionerade ägande- och botadsrätter. Egentligen borde det skrivas om hur viktigt det är att det finns hyresrätter som folk har råd med. Vi lever i ett rörligt samhälle som förändras snabbt. Det finns få trygga jobb och var jobben finns förändras. Industrijobb försvinner och nya jobb skapas. Hyresrätten möjliggör rörlighet. Men då måste det också finns hyresrätter med överkomliga hyror där jobben och utbildningarna finns. De behövs för människornas, utbildningens och företagens skull. M:s, SD:s med flera partiers propåer om att ta bort de blygsamma investeringsbidragen till nya hyresrätter och införa marknadshyror är felaktiga och skadliga för hela samhället.

Jag har pga. ändrade förhållanden flyttat tre gånger på ett par år. Det har varit möjligt eftersom jag bor i hyresrätt. Visst det har medfört en del flyttkostnader, men de är en bråkdel jämfört med de problem och kostnader jag skulle ha haft om flyttade mellan bostadsrätter. Det är en frihet att bo i hyresrätt.

Jag har förlorat mycket pengar på en bostadsrätt i Stockholm, köpt för dyra pengar pga. skilsmässa och som jag tvingades sälja, när priserna hade rasat (finanskrisen). Det var nära att jag gick i personlig konkurs. Alldeles för många har inbillats att priserna kommer att stiga i evighet, men så fungerar inte bostadsmarknaden.

Sverige och även andra länder behöver satsa på hyresrätter som folk har råd med för att klara jobben. I en del länder är det finansiellt mer lönsamt att köpa en bostad (så länge priserna inte sjunker) beroende på subventionerna till ägt boende än att investera i en verksamhet.

För samhället vore det bra om hushållen kunde hålla nere sina boendekostnader, eftersom de då får mer att spendera på andra varor och tjänster. Hushållens boendekostnader är ju i allmänhet den utgift som tar störst andel av hushållens budget. Därför påverkar bostadspolitiken landets hela ekonomi.