Perhaps the most transforming and revolutionary years of a person’s life are after she/he becomes 18 years old. Leaving childhood, teenage years, parents and school behind and entering adulthood, becoming a young adult. And they need housing.

Housing is a fundamental right according to several international conventions;

• United Nations Universal Declaration of Human Rights, article 25,
• United Nations Convention on Economic, Social and Cultural rights, article 11
• European Social Charter, revised, article 31

These declarations are not just “for show”. They have to be carried out in reality and they of course apply even to young adults. A researcher called housing a freedom right because it is fundamental to human flourishing. And that is obvious for young people.
Young adults face the possibility of so many choices for the future, that is – if you belong to the few lucky ones that can afford to choose; the choice of vocational training, education and a career, choice of a partner, choice of living arrangements, choice of political belonging, etc. All in all, choices that lead to a young person´s independence. In most cases this independence also includes the desire and the need for housing of one´s own.
But many young adults have no other choice than to stay with their parents because they cannot find any affordable housing. Young people are increasingly squeezed out of the housing market. In the vast majority of European countries there is a great shortage of affordable housing in both the private and social rented sector, and buying a home is out of reach for the majority of young people.
In 2008, approximately 46 percent of young adults aged 18–34 in the European Union still lived with at least one of their parents. There are differences between countries in the north and the south of Europe. But even in northern countries where the share is low too many young adults lack housing of their own and security of tenure. All data suggests that the situation is even worse now.

And there are considerable differences between eastern and western Europe. Inhabitants in the new member states generally have a lower material housing standard and a higher degree of overcrowded conditions compared to the older member states in Western Europe.

Someone may say: ‘But they don’t want to move from their parents!’ But that is not true, at least in most countries. When this issue was discussed at the Housing Forum Europe & Central Asia in Budapest a couple of years ago, several representatives from countries where the age when leaving parental home is high, around 30 or more, assured us that the majority of these young adults really wanted to move away from home, but the choice was not theirs to make.

 There simply is no affordable housing available where they want to live and where they could find education or a job.

Some parents don’t want the children to move out and even want to decide over their future choices: education and future job and even sometimes whom they should marry.

In the book The Prophet by Kahlil Gibran (Lebanon) the prophet says to a mother:

“Your children are not your children

They are sons and daughters of the Life’s longing for itself

They come through you but not from you

And although they live with you, they anyhow don’t belong to you

You can give them your love but not your thoughts,

because they have thoughts of their own

You can house their bodies but not their souls

Because their souls stay in the home of tomorrow

which you cannot visit, not even in your dreams

Strive to imitate them, but don’t try to make them to be like you

Because the life does not return and linger with the day that is gone.”

Young adults should have the right and the possibilities to make their own decisions regardless of the economy and beliefs of their parents. Housing of one´s own is a freedom right that makes it possible to live an independent life.

 The lack of affordable rental housing is not only a problem for young adults but it is also a problem for the economy. If young adults want to work but cannot move to where the jobs are they will stay unemployed and the companies and institutions might not get the employees they seek. Likewise, if they want to go on with higher education at a university but cannot find housing this will hamper the intellectual capital.

 When governments subsidize owner-occupancy the effects are increasing prices. The subsidies are capitalized, especially in regions and cities with expanding economy and higher education. High prices make it even harder for young people to move to these places. Especially since the supply of affordable rental housing is quite insufficient. Many governments also decrease the supply of affordable housing by cutting down and even abolish subsidies and give rental housing worse terms than owner-occupancy.

 In a period of recession and rising unemployment, investment in housing construction and refurbishment is the best way to create and sustain jobs and provide affordable housing. Compared with other types of construction projects such as road building, house building utilizes proportionately more labour.

 Young people are other future. We must invest in the future. Young people need more – not less – affordable rental housing.

Ängelholm är en kommun med 40 000 invånare och en allt äldre befolkning. Den enda åldersgrupp som ökat sedan sekelskiftet är ålderspensionärerna. Det håller inte i längden. Det har man insett och därför ställt som mål att kommunen ska vara särskilt attraktiv för ungdomar och barnfamiljer. Nu återstår handlingar. Det handlar om prioriteringar för att ändra bilden av Ängelholm. Det behövs en verklig kraftsamling från alla olika tänkbara aktörer. Det räcker inte med idrott och friluftsliv. Det behövs mera liv och rörelse, mera möjligheter till eget skapande, kreativa och tillåtande miljöer, som ger utrymme för nya idéer och utveckling.

Äntligen hemkommen från OECD-möte i Paris. Det finns en del att smälta. Glädjande är att OECD för första gången på 20 år ägnar sig åt bostadsfrågan. Man ska göra en stor kartläggning av bostadspolitiken i alla länder inom OECD. Det var den som diskuterades: Målsättning och innehåll. Det är ett enormt jobb. Långt ifrån alla var där på mötet. En sak som jag noterade att det förekommer tydligen i flera länder att man får göra avdrag för den hyra man betalar (hur stor del framgick inte), i likhet med de ränteavdrag som man får göra på lån. När Hyresgästföreningen här förde fram ett sådant förslag blev det betraktat som ett långskott. Men det fungerar tydligen ändå.. Något måste ju göras för att upplåtelseformerna ska behandlas lika. Idag är det ju endast ägt boende som subventioneras i Sverige och tyvärr i flera andra länder. .. Återkommer med mer.

Enligt ny statistik från SCB ökade de genomsnittliga sammanlagda förvärvsinkomsterna mellan åren 2000 och 2012 minst räknat i procent i Helsingborg jämfört med Båstad, Höganäs och Ängelholm, nämligen med 17 procent. Störst ökning hade Båstad och Ängelholm med 22 procent. Höganäs hade dock den högsta medianinkomsten. Se http://svenbergen.se/Aengelholm/!

I DN skriver Per Ankersjö (Cp) att det är klimatsmart att bygga höga hus. Visst kan det finnas fog för att bygga högre än 5-6 våningar, men det finns ett problem som man sällan tar upp. Det är klimatet runt mycket höga hus. De stoppar luftmassor i rörelse och skapar hårda vindar runt husen. Därför spelar bebyggelsen utformning stor roll. Skyskrapor av det slag som nu planeras i Stockholm och Göteborg kommer att skapa blåsiga områden närmast dem. Jag rekommenderar stadsbyggnadsförvaltningar att göra studier av detta innan man fattar beslut. http://www.dagensnyheter.se/Articles/2014/01/30/Klimatsmart-att-bygga-hoga-hus/

Enligt Svensk Mäklarstatistik var det genomsnittliga priset för villa i Ängelholm som sålts under perioden 1 oktober till 31 december 2013 2,3 miljoner eller nästan 17 000 kronor per kvm. På årsbasis är detta en ökning med 13 procent. Det genomsnittliga priset i hela riket under samma tid 2,36 miljoner eller 18 2oo kronor per kvm. I Skåne var det genomsnittspriset 2,2 miljoner eller 16 300 kronor per kvm.

Under samma period var det genomsnittliga priset för en bostadsrätt i Ängelholm 1, 02 miljoner kronor eller 14 000 kronor per kvm. Det är en ökning med 9 procent på ett år. I riket var medelpriset 1,85 miljoner eller 28  000 kronor per kvm och i Skåne 1,19 miljoner eller 16 500 kronor per kvm.

Det är mycket pengar för unga människor och låginkomsttagare. Nya hyresrätter kostar mycket. En ny lägenhet på 2 rum och kök cirka 7 000 kronor i månaden. Samtidigt växer bostadsbristen. Detta håller inte. Byggpriserna måste ner. Det måste byggas hyresrätter som även hushåll med lägre inkomster har råd att bo i.

Genom Karin Petterssons skriverier blev jag uppmärksammad på en artikel i Dagens Arena, som alla bör läsa. http://www.dagensarena.se/magasinetarena/samtiden-som-en-roman-fran-1800-talet/

I en intervju i Helsingborgs Dagblad idag säger det nya och unge kommunalrådet, Robin Holmberg (M), att byggandet av en ny led, som kommer att öka biltrafiken betydligt är en miljöåtgärd, dvs. bra för miljön! Även badhusbygget där man överlåter allt makt åt ett privat företag och som kommer att kosta kommunen minst 19 miljoner per år är att hushålla med kommunens pengar. Är detta en utveckling av moderaternas nya tradition att konsekvent kalla något för dess motsats?

En ordförande i en arbetarkommun sa i ett samtal att om det inte gick som man ville i en arbetarkommun så kan facket betala medlemsavgift i S för medlemmar i fackföreningen, så att de kan se till att partiet håller rätt kurs och att rätt personer blir valda. Är detta sant? Görs detta?  Är det i enlighet med partiets stadgar? Betalar företag medlemsavgift i M för anställda? Ska inte medlemskap i ett politiskt parti vara individens ställningstagande? Jag blev minst sagt förvånad, men undrar om det verkligen är sant.

I ett debattinlägg i GP idag avvisar Stefan Attefall m.fl. KD subventioner. Argumentet är att de inte har någon effekt utan bara gynnar byggarna som kan ta ut högre priser. Och visst är det så med subventioner som ges utan villkor om motprestation, dvs. att priser och hyror ska hållas nere som motsvarar värdet av subventionen. De investeringsbidrag som avskaffades 2006 var villkorade, dvs. de utgick inte om inte byggherren kunde visa att de medförde lägre inflyttningshyror. Och när man tittar på SCB:s statistik över produktionspriserna så kunde man se att de faktiskt sänktes för hyresrätter. Det allra märkliga är att Attefall m.fl inte med ett ord nämner de gigantiska subventionerna till ägt boende, som 2012 uppgick till cirka 25 miljarder (ränte- och ROT-avdrag med fastighetsavgiften fråndragen). Samma år fick hyresrätten 0 kronor i subvention utan bidrog tvärtom till statskassan med bolagsskatt och fastighetsavgifter. Samma år var produktionspriset för bostadsrätter 13 500 kronor/kvm högre än för hyresrätter enligt officiell statistik. Attefall borde också vara medveten om att subventionerna till ägt boende i kombination med växande bostadsbrist har medför rekordhöga priser och en rekordhög skuldsättning avhushållen i Sverige. Sluta att blunda för verkligheten ta itu med de verkligt stora problemen, som är de höga byggpriserna, den bristande konkurrensen och effektiviteten i byggsektorn, den bristande neutraliteten mellan upplåtelseformerna och kommuner som vägrar ta sitt ansvar. Visst är det också problem med byggbar mark och omständlig planprocess men det är inte de största problemen.