Cyniska inlägg i bostadsfrågan

Nu har återigen cynismen brett ut sig i bostadsfrågan. Personer med gott om pengar retar sig på att det finns folk som har lägre inkomster än de själva som bor i Stockholms innerstad eller i andra attraktiva områden, där de vill bo. De vill införa djungelns lag: rik går före fattig i alla lägen. Folk med små inkomster ska inte kunna bosätta sig där de mer välbärgade vill bo. Marknadskrafterna ska styra rätten till bostad. De tycker att det blir bättre ordning då.

Det som förvånar mig mest är att så många partier inklusive SD (naturligtvis) hänger på denna vulgära och extrema form av nyliberalism. Det blir ju inget ökat byggande av hyresrätter på detta sätt. Det har inte skett i de länder där marknadshyror infört enligt flera forskningsrapporter. Hyrorna rakar i höjden överallt där det är fullt uthyrt idag. Det är bostadsbrist i en överväldigande majoritet av landets kommuner. Boendet blir mer osäkert. Kolla hur det t.ex. är i London

Hur man blundar för de stora subventionerna i DN!

I en ledare idag (24 april 2018) skriver DN på ledarsidan om problemen på bostadsmarknaden och de på tok för höga byggpriserna. Man skriver bl.a.

”Alternativet då? Få drömmer om en återgång till svunna tiders statliga subventionspolitik. Den rödgröna regeringens symboliska peng till nya hyresrätter har visat hur svårt det är. ”

”Att utvidga den politiken skulle bli dyrt. Subventioner tenderar att ge ett dolt slöseri.”

Men DN nämner inte med ett ord de enorma subventionerna till ägt boende i form av ränte- och ROT-avdrag. Varför? Ledarskribenten hänvisar till bl.a. OECD, men ”glömmer” att OECD, IMF och en massa ekonomer påtalat att dessa subventioner drivit upp byggpriserna. Enligt EU-kommissionen är stödet till ägt boende högst i Sverige och Nederländerna bland alla medlemmar i EU. Subventioner utan villkor kapitaliseras som det heter. Investeringsbidragen däremot – som borde utvidgas bl.a. enligt IMF – är villkorade, dvs. ges endast om mottagaren kan visa att hyrorna hålls nere i 15 år. Det gör vinstmaximerande bostadsföretag ointresserade eftersom dagens enorma bostadsbrist möjliggör mycket höga hyror och ändå få lägenheterna uthyrda. Samma mekanism ligger bakom lyxrenoveringar av lägenheter som blivit tomma, vilken drivs av större företag och riskkapitalister. Men bostadsföretag med socialt ansvar borde utnyttja investeringsbidragen och driva på för lägre byggpriser , vilket också skett på en del håll.

Hyresrätten är gravt missgynnad i dagens system. Sätt ett tak för hur mycket en person får dra av i ränteavdrag till säg 20 000 (vilket bara skulle drabba de med mycket stora lån och goda inkomster) och använd pengarna till utökade, villkorade investeringsbidrag och förändra ROT-avdragen så att de endast utgår för energibesparande åtgärder och även kan gå till ägare av flerbostadshus.

Knappt hälften av Stockholmarna har råd med en nybyggd hyresrätt

DN i dag: ”Knappt hälften av stockholmarna har råd att hyra en nyproducerad tvåa. Bara sex av tio har råd med en nybyggd etta.

– Även om hyrorna sänks kommer det finnas grupper som inte har råd med nyproduktion, säger Hans Jonsson, nationalekonom på Boverket.”

Enligt OECD:s trångboddhetsnorm ska ett en-personshushåll kunna bo i en tvåa. Hyrorna i nyproduktion är på tog för höga.

Ett oerhört systemfel. De stora subventionerna till det ägda boendet har drivit upp priserna, enligt en samstämmig ekonomkör. Det är betydligt mer lönsamt att bygga bostadsrätter och egnahem än hyresrätter för byggare. Räknar man bort de stora skillnaderna i markpriser är byggpriset 50 procent högre per kvm för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena enligt SCB. Kommunerna måste få möjlighet att fastställa upplåtelseform i detaljplanerna. Investeringsbidragen behöver utökas. Markspekulation bekämpas. Konkurrensen inom byggsektorn måste bli bättre. Fler hus bör byggas i form av fabriksbyggda element, fast med varierande fasader. Som bilindustrin arbetar.