Sakpolitiska överenskommelsen S-L-C-MP och bostadsfrågan

Så här står det: ”Fler bostäder behövs för att underlätta för ungdomar att få sin första bostad, för människor att flytta dit jobben finns och för att bryta den växande boendesegregationen. Bostadsmarknaden behöver reformeras så att fler människors behov kan mötas, reglerna förenklas och konkurrensen öka. Det behövs mer av blandade bostadsområden och större möjligheter att göra boendekarriär. Rörligheten på bostadsmarknaden förbättras när flyttkedjor ger ett bättre nyttjande av beståndet.

  1. Reformera hyresmodellen. Fri hyressättning vid nybyggnation införs. Hyran inom dessa bestånd sätts efter en inledande period enligt en tariff grundad på jämförbara nybyggda objekt med en gradvis anpassning för att uppnå förutsägbarhet eller genom gängse förhandling. Fastighetsägaren väljer vilken av dessa metoder som tillämpas (Utredning 2019-2020. Ny lagstiftning på plats 1 juli 2021). Låt lägenheternas kvalitet och läge få ett större genomslag i hyressättningen. En kommission ska kartlägga den varierande tillämpningen av lägesfaktorn mellan olika orter och föreslå lämpliga åtgärder från statens sida i de fall (på de orterna) det konstateras att lägesfaktorn inte beaktas i tillräcklig mån. (Kommission tillsätts våren 2019. Slutsatser presenteras före 1 januari 2021). Förhandlingssystemet för befintliga hyresrätter reformeras för att fungera mer effektivt med, ett oberoende skiljedomsförfarande som vid tvist avgör vad som är en rimlig årlig höjning samt tidsgränser för förhandlingar som kombineras med ekonomiska sanktioner när dessa inte hålls (Ds våren 2020. I kraft från 2021). Ge hyresvärden och hyresgästen en större frihet att komma överens om hur till- och frånval ska prissättas (förslag finns i Tillvalsutredningen SOU 2008:94 respektive lagrådsremiss 27 juni 2014) (Proposition våren 2019). Höj straffen för försäljning av svartkontrakt och kriminalisera köpen (Utredning 2020-2021Ny lagstiftning 1 juli 2022)
  2. Ta bort flyttskatten genom att räntebeläggningen på uppskovsbeloppet avskaffas.
  3. Genomför omfattande regelförenklingar för att förenkla och förkorta planprocessen och därmed göra byggandet snabbare och billigare. Bland annat införs enklare regler för byggnation utanför detaljplanelagt område, nya regler om utökade möjligheter för privat initiativrätt med bibehållet kommunalt ansvar för översiktsplanering, planbeslut och bostadsförsörjning. Vidare görs en översyn av riksintressen och en utredning av förenklade redovisningsregler som medger längre avskrivningstider för allmännyttan på svaga bostadsmarknader (Ds 2019 eller 2020). Inför en bygglovsbefrielse för altaner i kombination med att mindre (lovfria) altaner får strida mot planbestämmelser (Proposition våren 2019).
  4. Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.
  5. Ställ minimikrav vid byggande utifrån ett livscykelperspektiv. Öka byggande i trä. Inför krav på klimatdeklarationer för klimatbra byggande (Uppdrag till Boverket hösten 2019. Krav från 1 januari 2022).

Ingenting görs åt de enorma subventionerna som bara går till ägt boende (ränte- och rot-avdrag). Ränteavdragen som tillsammans med hushållens skyhöga skulder är en fara för hela samhällsekonomin. Skattemässig neutralitet mellan upplåtelseformerna finns inte med alls. Istället gör man det ännu mer fördelaktigt att bo i ägt boende: billigare att flytta. Medan hyresgäster tvärtom kan tvingas flytta genom ytterligare steg mot marknadshyror. Ingenting görs åt ockerhyrorna på andrahandsmarknaden i stor- och universitetsstäder. Vad som menas med ”Gör om investeringsstöden för hyresrätter. Stöden koncentreras och effektiviseras samt riktas om mot hyresrätter i hela landet.” framgår inte. Dock kan man möjligen glädja sig åt att de ska finnas kvar

Hur sjutton ska det bli lättare för unga att få bostäder, att det ska bli lättare att flytta dit jobben finns och bryta segregationen med de åtgärder som finns i överenskommelsen övergår mitt förstånd. Som de ser ut blir effekterna rakt motsatta mot vad som påstås i ingressen. Nu måste alla goda krafter mobiliseras för att göra en dräglig bostad till en mänsklig rättighet för alla hushåll. I Förenta Nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från 1948 står:
Artikel 25: ”1. Var och en har rätt till en levnadsstandard tillräcklig för den egna och familjens hälsa och välbefinnande, inklusive mat, kläder, bostad, hälsovård och nödvändiga sociala tjänster samt rätt till trygghet i händelse av arbetslöshet, sjukdom, invaliditet, makas eller makes död, ålderdom eller annan förlust av försörjning under omständigheter utanför hans eller hennes kontroll.”
I Europarådets sociala stadga antagen 1966 står:
Artikel 31: ”I avsikt att tillförsäkra det effektiva utövandet av rätten till bostad förbinder sig länderna att vidta åtgärder avsedda
• att verka för tillgång till bostäder med en fullgod standard;
• att förhindra och minska hemlöshet med sikte på dess gradvisa försvinnande;
• att göra boendekostnaderna tillgängliga för dem utan tillräckliga resurser.”
I den svenska Regeringsformens andra paragraf stadgas vår grundlagsskyddade rätt till en bostad:
”Den enskildes personliga, ekonomiska och kulturella välfärd skall vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten. Det skall särskilt åligga det allmänna att trygga rätten till hälsa, arbete, bostad och utbildning samt att verka för social omsorg och trygghet.”
Vad tänker partierna göra för att uppfylla dessa mål?

Cyniska inlägg i bostadsfrågan

Nu har återigen cynismen brett ut sig i bostadsfrågan. Personer med gott om pengar retar sig på att det finns folk som har lägre inkomster än de själva som bor i Stockholms innerstad eller i andra attraktiva områden, där de vill bo. De vill införa djungelns lag: rik går före fattig i alla lägen. Folk med små inkomster ska inte kunna bosätta sig där de mer välbärgade vill bo. Marknadskrafterna ska styra rätten till bostad. De tycker att det blir bättre ordning då.

Det som förvånar mig mest är att så många partier inklusive SD (naturligtvis) hänger på denna vulgära och extrema form av nyliberalism. Det blir ju inget ökat byggande av hyresrätter på detta sätt. Det har inte skett i de länder där marknadshyror infört enligt flera forskningsrapporter. Hyrorna rakar i höjden överallt där det är fullt uthyrt idag. Det är bostadsbrist i en överväldigande majoritet av landets kommuner. Boendet blir mer osäkert. Kolla hur det t.ex. är i London

Leve friheten! Leve hyresrätten!

I dessa bostadsbristens dagar vimlar tidningarna av råd hur viktigt det är att spara så att man kan köpa dagens subventionerade ägande- och botadsrätter. Egentligen borde det skrivas om hur viktigt det är att det finns hyresrätter som folk har råd med. Vi lever i ett rörligt samhälle som förändras snabbt. Det finns få trygga jobb och var jobben finns förändras. Industrijobb försvinner och nya jobb skapas. Hyresrätten möjliggör rörlighet. Men då måste det också finns hyresrätter med överkomliga hyror där jobben och utbildningarna finns. De behövs för människornas, utbildningens och företagens skull. M:s, SD:s med flera partiers propåer om att ta bort de blygsamma investeringsbidragen till nya hyresrätter och införa marknadshyror är felaktiga och skadliga för hela samhället.

Jag har pga. ändrade förhållanden flyttat tre gånger på ett par år. Det har varit möjligt eftersom jag bor i hyresrätt. Visst det har medfört en del flyttkostnader, men de är en bråkdel jämfört med de problem och kostnader jag skulle ha haft om flyttade mellan bostadsrätter. Det är en frihet att bo i hyresrätt.

Jag har förlorat mycket pengar på en bostadsrätt i Stockholm, köpt för dyra pengar pga. skilsmässa och som jag tvingades sälja, när priserna hade rasat (finanskrisen). Det var nära att jag gick i personlig konkurs. Alldeles för många har inbillats att priserna kommer att stiga i evighet, men så fungerar inte bostadsmarknaden.

Sverige och även andra länder behöver satsa på hyresrätter som folk har råd med för att klara jobben. I en del länder är det finansiellt mer lönsamt att köpa en bostad (så länge priserna inte sjunker) beroende på subventionerna till ägt boende än att investera i en verksamhet.

För samhället vore det bra om hushållen kunde hålla nere sina boendekostnader, eftersom de då får mer att spendera på andra varor och tjänster. Hushållens boendekostnader är ju i allmänhet den utgift som tar störst andel av hushållens budget. Därför påverkar bostadspolitiken landets hela ekonomi.

 

 

Kolla fakta om vilka som har störst boendeyta

Flera partier vill att bostadsbeståndet ska utnyttjas mer effektivt. Och det kan man ju hålla med om. Då är det naturligtvis viktigt att kolla fakta, eller hur? Om vi tittar på den hetaste bostadsmarknaden, den i Stockholms län, så framgår en tydlig rangordning. Den överlägset största boendeytan per person har hushåll i äganderätt. Därefter följer de som bor i bostadsrätt och minst yta per person oavsett hushållstyp har de i hyresrätt. Dessutom har hyresgäster oavsett hushållstyp dessutom lägre medianinkomster än de i de andra upplåtelseformerna. Därför är det märkligt att en del partier vill ”öka rörligheten” bland hyresgäster genom att införa ”friare hyressättning”, dvs. höja hyrorna. Vilket innebär ytterligare försämringar för en grupp som redan bor trångast. Däremot vill samma partier ge subventioner till de andra för att de ska vilja röra på sig.  Nog är det en omvänd Robin Hood politik. Jag tycker att samhället främst ska skydda de som har de sämst. Kolla fakta och ändra politik!

Boyta 2

Subventioner som medvetet förtigs

Sverige är ett av de länder som subventionerar ägt boende mest i form av ränte- och ROT-avdrag. När Dagens Eko (P1) hade ett inslag om bostadspolitiken idag så nämndes bara de små investeringsbidragen, men inte de enorma subventionerna till ägt boende som kritiserats av EU, OECD, IMF m.fl. Varför förtigs verkligheten? IMF har rekommenderat Sverige att utöka investeringsbidragen, medan alliansen plus SD vill ha bort dem. Trots att de bevisligen medför lägre hyror i nyproduktion. Att hyresvärdar och bostadsföretag inte är så förtjusta i dem beror ju på att hyrorna hålls nere i 15 år. Men de är bra för konsumenterna. Frågan är på vems sida man står.

Två bra initiativ av Hyresgästföreningen

Hyresgästföreningen har tagit två viktiga initiativ för att om möjligt bryta upp låsningarna inom bostadspolitiken och i synnerhet om hyresmarknaden. Det ena är en delegation Bostad2030. Ur direktiven:
”De enda alternativen idag: bostadsrätt eller dyr nyproduktion – gäller bara för de mest köpstarka grupperna, men det finns inget alternativ för normalinkomsttagare, trots ett relativt högt bostadsbyggande. Vi är i ett läge när det är bostadsöverskott och bostadsbrist samtidigt och många har svårt att efterfråga dyr nyproduktion av hyresrätter. Hyresgästföreningen har därför tagit initiativ till ett oberoende forsknings- och kunskapsprojekt som ska utföras av en delegation Bostad 2030 under ledning av Anders Sundström.”
Den andra är Hyreskommissionen som leds av Stefan Attefall. Ur direktiven
”I bostadsbristens Sverige pågår en debatt om dagens hyresförhandlingssystem. En debatt som ibland bygger på missförstånd och felaktiga förväntningar på vad ett förhandlingssystem kan – och ska – åstadkomma. Hyresgästföreningen tror på modellen med förhandlade hyror men inser samtidigt att systemet är i behov av utveckling. Därför pågår, sedan 2016, ett omfattande utvecklingsarbete med att utveckla och effektivisera förhandlingssystemet.
Modellen förutsätter en hyressättning som är långsiktig, transparent och förutsägbar för såväl hyresgäster som hyresvärdar. Den motverkar hyresinflation vid bostadsbrist och är en garant för att hyresgästerna har ett starkt besittningsskydd – samtidigt som den ger stabilitet och god lönsamhet för fastighetsägare. ”
En del gillar inte dessa initiativ, eftersom de inte gillar Anders Sundström och/eller Stefan Attefall, trots att dessa inte är ensamma. Kritiken nämner inte heller direktiven. För egen del anser jag att detta är två mycket bra initiativ i ett läge när M, C, KD, L och SD säger att de vill ha marknadshyror och det dessutom finns en del socialdemokrater som instämmer. Andrahandshyrorna är ett skräckexempel på vad som kan hända om värdarna tillåts utnyttja bostadsbrist för att höja hyrorna. I 255 av landets 290 kommuner är det bostadsbrist.
Subventionerna i Sverige går nästan enbart till ägt boende i form av ränte- och ROT-avdrag. Undantaget är de blygsamma investeringsbidragen till byggande av små hyresrätter, som Internationella valutafonden (IMF) tycker att Sverige borde utöka, medan de borgerliga partierna vill avskaffa dem, men inte subventionerna till ägt boende.
Hyresrätt är en viktig upplåtelseform i ett modernt samhälle. Sverige har en betydligt lägre andel hyresrätter än länder som t.ex. Tyskland och Schweiz. Ett viktigt skäl att varje land bör ha en väsentlig andel hyresrätter är rörligheten i ett allt rörligare samhälle. Tre månaders uppsägningstid, inget behov av köpare eller mäklare, gör att en hyresgäst har betydlig lättare att flytta än de som bor i bostads- eller äganderätt.
De största hinder mot rörligheten i Sverige idag är de enorma priserna på ägt boende i inflyttningsregionerna, men också byggpriserna och hyrorna i nyproduktion och i lyxrenoverade lägenheter. Men att värdar inte får ta ut marknadshyror vid ny upplåtelse underlättar för de som bor i hyresrätt att röra på sig. Fast helst borde det skapas ett stort utbud av nya hyresrätter som folk med lite lägre inkomster har råd med.