ROT-avdrag bara till åtgärder för minskat energiförbukning

Idag twittrar Sveriges Byggindustrier och kräver att ROT-avdragen på arbetskostnaden åter ska bli 50 % mot nuvarande 30 %. Argumentet är att sänkningen skulle ha ökat svartjobben. Fast några bevis för detta ges inte. Det finns för övrigt en rad andra åtgärder för att motverka svartjobb.

Men organisationen nämner inte de två stora bristerna hos ROT-avdragen:

1)      De går bara till ägare av småhus och innehavare av bostadsrätter men inte till flerfamiljshus och hyresrätter.

2)      Avdragen är i stort villkorslösa och kan gå till nya lyxkök, trädäck, etc.

Idag när klimatkrisens verkningar är kännbara i hela världen borde ROT-avdrag enbart kunna ges för åtgärder som minskar energiförbrukningen eller minskar förbrukningen av icke förnybara energikällor. Dessutom borde investeringsbidragen till byggande av hyresrätter med överkomliga hyror utökas. Så kan stimulanser till byggande av bostäder som fler kan efterfråga motverka en minskning av byggandet.

 

Lyxrenoveringar förstör bostadsmarknaden

En dålig dag för bostadsfrågan. Ett viktigt inlägg av Stig Westerdahl i Sydsvenskan 26 juli (Dålig dag för bostadsfrågan) om tyska Vonovias köp av Victoria Parks bostäder. ”Den budstrid tyska Vonovia vann över amerikanska Starwood visar hur lockande det är att renovera vakanta lägenheter och höja hyran långt mer än vad kostnaderna motiverar. Flera andra företag, som världens största riskkapitalbolag Blackstone, har också anammat affärsidén och förstått att hyreshöjningar på upp mot 50% betyder lönsamma svenska fastighetsaffärer.”
Jag tror att det behövs lagändringar för att stoppa detta geschäft. Frågan är också vad som händer på längre sikt, eftersom företagen inte åtgärdar fastighetens infrastruktur (för då skulle hyresgästerna få möjligheter att påverka). Så vad händer efter 10 år när alla lägenheter är superdyra men stammarna behöver bytas? Vem ska reda upp detta då? Tänker bankerna som ger lån till dessa fuskrenoveringar på vad som händer då?
https://www.sydsvenskan.se/2…/en-dalig-dag-for-bostadsfragan

Växande inkomstskillnader i Sverige

Ur SCB:s Inkomstrapport 2016, som är en totalräkning, kan följande noteras:

”År 1991 var Gini-koefficienten (som mäter inkomstskillnaderna) 0,226, år 2000 hade den ökat till 0,294 och 2016 låg den på 0,320, den högsta noteringen sedan mätningarna startade. Även andelen personer med låg ekonomisk standard har ökat under samma tidsperiod, från 7,3 procent 1991 till 14,4 procent 2016. Högst ekonomisk standard 2016 hade sammanboende med kvarboende unga vuxna följt av sammanboende utan barn. Lägst ekonomisk standard hade ensamstående kvinnor med barn. Utrikes födda har en lägre ekonomisk standard än personer födda i Sverige. År 2016 hade de utrikes födda en ekonomisk standard som motsvarade 77 procent av den ekonomiska standarden för personer födda i Sverige. Andelen har dock varit i stort oförändrad sedan 2010. År 1991 var motsvarande andel 90 procent, det vill säga skillnaderna har ökat mellan utrikes och inrikes födda personer.”

Som framgår nedan har dock alla inkomstgrupper fått reala ökningar. Låg ekonomisk standard definieras som mindre än 60 procent av medianlönen.

”I genomsnitt fick de svenska hushållen nästan 8 000 kronor i ROT- RUT- och ränteavdrag 2016. Avdragen fördelar sig dock ojämnt på hushållen. Hushåll med hög ekonomisk standard har väsentligt större avdrag än hushåll med låg ekonomisk standard. Det framgår av diagrammen där hushållen delats in i tio lika stora grupper, så kallade deciler, där decil 1 är den tiondel av hushållen som har lägst ekonomisk standard och decil 10 är den tiondel som har högst ekonomisk standard. Hushållen i decil 10 fick i genomsnitt nästan 21 000 kronor i ROT-, RUT- och ränteavdrag 2016 medan hushållen i decilerna 1 och 2 fick mindre än 2 000 kronor”.

Att införa ett tak på 25 000 kronor på ränteavdraget per hushåll hade således bara drabbat de mest förmögna.

Ur denna rapport har jag tagit fram uppgift om disponibel inkomst per konsumtionsenhet och månad för olika inkomstgrupper (deciler) år 2011 och 2016 i 2016 års penningvärde. Siffrorna visar att alla inkomstgrupper har fått reala inkomstökningar mellan dessa år, samtidigt som den rikaste 10-delen dragit ifrån alla andra inkomstgrupper. Detta är en totalundersökning.

Sven Bergenstråhles foto.

Riksrevisionens egendomliga rapport

Riksrevisionen publicerade 2017 en egendomlig studie kallad Inkomsteffekter av bruksvärdessystemet, rir 2017:24. I den påstås att bruksvärdesystemet medför att hyresgäster sänker sina inkomster!

Jag ska först citera ur texten:

”För att besvara frågeställningen har ett experiment utnyttjats där drygt 600 hyresrätter lottades ut bland bostadssökande under en tioårsperiod. Syftet med granskningen är ……..att undersöka hur tillgången till en hyresrätt på en bristmarknad där bruksvärdeshyran understiger marknadshyran påverkar individer i olika avseenden.
Granskningen ger stöd för att bruksvärdessystemet medför att tillgången till en hyresrätt på en bristmarknad har effekt på både arbetsinkomst och utbildning. Analysen visar att arbetsinkomsten minskar med i genomsnitt cirka 50 000 kronor per individ och år under år 3, 4 och 5 efter att individerna flyttat in i sin hyresrätt och tilldelats ett förstahandskontrakt. Samtidigt har tillgången till boende i hyresrätt en positiv effekt på utbildning; de individer som fick en hyresrätt ökade sin utbildningsnivå under år 3, 4, och 5 efter att de flyttat in i hyresrätten, vilket är en ökning på motsvarande tio procent jämfört med dem som inte fick någon hyresrätt. Den negativa effekten på arbetsinkomst kvarstod dock, även om hänsyn tas till att individerna påbörjar studier och minskar sin inkomst som en konsekvens av detta. Den uppmätta inkomsteffekten indikerar att tillgången till en hyresrätt med en hyra som är lägre än marknadshyran har en negativ effekt på arbetsinkomsten och därmed inte gynnar arbetsutbudet, vilket inte ligger i linje med intentionerna om att bostadspolitiken ska gynna arbete och tillväxt.”

Den fråga som utredarna inte ställer sig är hur lång tid efter utbildningen som det tar innan den ger resultat i form av högre inkomster. Detta nämns inte ens. Dessutom borde de ha studerat vad som händer med arbetsinkomsterna bland de som fått  tag i en ägd bostad, t.ex. en bostadsrätt, som ju är kraftigt subventionerad (ränte- och ROT-avdrag) Det är kanske tryggheten med en säker bostad som gör att man kan planera på längre sikt.

”Skillnaden mellan de två grupperna (dvs. de som  fick men lägenhet via lott och de övriga) är inte så stor som man kunde ha förväntat sig. Det är därför troligt att de individer som inte fick någon lägenhet via lotteriet senare fick en hyresrätt via bostadskön. Vi finner även i data att cirka hälften av dem som förlorade lotteriet har flyttat vidare till en hyresrätt cirka 2 år efter att de deltog i lotteriet.”

Och t.o.m. kanske fler efter 6 år. Men dessa har inte sänkt sina inkomster, trots bruksvärdesystemet! I  varje  fall redovisar inte riksrevisionen detta i sin rapport. Detta ger riksrevisionen ingen förklaring till. Det saknas också helt ett resonemang vad som skulle hända med konsumtionen och med hushålls möjligheter att bo kvar om marknadshyror infördes. Att hyresgäster i Stockholm har betydligt lägre förvärvsinkomster än boende i bostadsrätt i varje stadsdel i Stockholm menar Riksrevisionen är ett resultat av att hyresgäster sänker sina inkomster! Ibland verkar det som det går att påstå vad som helst. Så om vi införde marknadshyror så skulle hyresgästers inkomster öka! För min del tror jag att de skulle öka hemlöshet och trångboddhet och försvära deltagande på arbetsmarknaden för många. I själva verket skulle företagen få ännu svårare än idag att rekrytera anställda i storstadsområdena.

”Trots att analyserna tar hänsyn till påbörjad utbildning kvarstår en statistiskt säkerställd negativ inkomsteffekt år 3–5 efter lotteriet. Utifrån dessa resultat finns det därför inte skäl att tro att den negativa effekt på förvärvsinkomst som kunnat påvisas av att få en hyresrätt drivs av att individer påbörjar studier snarare än av det värde som bruksvärdessystemet skapar hos hyresrätten i tider av bostadsbrist.”

Borde inte myndigheter ägna sig åt seriösa utredningen?

Myter och verklighet i bostadsfrågan (2)

Efter kontakter med Leierboerforeningen och statistisk sentralbyrå i Norge har jag rättat ett par uppgifter om Norge i den presentation som jag höll i ABF, Stockholm den 24 mars i år. Det visade sig att de uppgifter som OECD hade om andelen hyresrätter i Norge var oklara. Det har jag rättat i min presentation. Förändringarna medför dock inte någon väsentlig skillnad i min argumentation. Men för de som använt den tidigare versionen ber jag att hämta den nu korrigerade. Rätt ska vara rätt.

Presentation på ABF, Stockholm 24 mars 2018

 

Jag vill inte ha åsiktsjournalistik

Förundrad över nyhetsmedia, både tidningar och SVT. På nyhetssidorna är det kommentatorers åsikter som är nyheten, inte vad som sägs , händer eller krävs. Är inte det en väldigt egendomlig nyhetsrapportering? Då blir det ingen opartisk nyhetsrapportering utan åsiktsjournalistik. Det gör mig orolig. Vart är vi på väg? God journalistik innebär att man presenterar åsikter och även motsatta, och låta läsarna/tittarna göra sina egna bedömningar. Men det har man tydligen slutat med. Även SVT. Magnus Knutsson åsikter är ingen nyhet.

Jag efterlyser seriös journalistik!

 

Hur man blundar för de stora subventionerna i DN!

I en ledare idag (24 april 2018) skriver DN på ledarsidan om problemen på bostadsmarknaden och de på tok för höga byggpriserna. Man skriver bl.a.

”Alternativet då? Få drömmer om en återgång till svunna tiders statliga subventionspolitik. Den rödgröna regeringens symboliska peng till nya hyresrätter har visat hur svårt det är. ”

”Att utvidga den politiken skulle bli dyrt. Subventioner tenderar att ge ett dolt slöseri.”

Men DN nämner inte med ett ord de enorma subventionerna till ägt boende i form av ränte- och ROT-avdrag. Varför? Ledarskribenten hänvisar till bl.a. OECD, men ”glömmer” att OECD, IMF och en massa ekonomer påtalat att dessa subventioner drivit upp byggpriserna. Enligt EU-kommissionen är stödet till ägt boende högst i Sverige och Nederländerna bland alla medlemmar i EU. Subventioner utan villkor kapitaliseras som det heter. Investeringsbidragen däremot – som borde utvidgas bl.a. enligt IMF – är villkorade, dvs. ges endast om mottagaren kan visa att hyrorna hålls nere i 15 år. Det gör vinstmaximerande bostadsföretag ointresserade eftersom dagens enorma bostadsbrist möjliggör mycket höga hyror och ändå få lägenheterna uthyrda. Samma mekanism ligger bakom lyxrenoveringar av lägenheter som blivit tomma, vilken drivs av större företag och riskkapitalister. Men bostadsföretag med socialt ansvar borde utnyttja investeringsbidragen och driva på för lägre byggpriser , vilket också skett på en del håll.

Hyresrätten är gravt missgynnad i dagens system. Sätt ett tak för hur mycket en person får dra av i ränteavdrag till säg 20 000 (vilket bara skulle drabba de med mycket stora lån och goda inkomster) och använd pengarna till utökade, villkorade investeringsbidrag och förändra ROT-avdragen så att de endast utgår för energibesparande åtgärder och även kan gå till ägare av flerbostadshus.

Knappt hälften av Stockholmarna har råd med en nybyggd hyresrätt

DN i dag: ”Knappt hälften av stockholmarna har råd att hyra en nyproducerad tvåa. Bara sex av tio har råd med en nybyggd etta.

– Även om hyrorna sänks kommer det finnas grupper som inte har råd med nyproduktion, säger Hans Jonsson, nationalekonom på Boverket.”

Enligt OECD:s trångboddhetsnorm ska ett en-personshushåll kunna bo i en tvåa. Hyrorna i nyproduktion är på tog för höga.

Ett oerhört systemfel. De stora subventionerna till det ägda boendet har drivit upp priserna, enligt en samstämmig ekonomkör. Det är betydligt mer lönsamt att bygga bostadsrätter och egnahem än hyresrätter för byggare. Räknar man bort de stora skillnaderna i markpriser är byggpriset 50 procent högre per kvm för bostadsrätter än för hyresrätter i storstadsområdena enligt SCB. Kommunerna måste få möjlighet att fastställa upplåtelseform i detaljplanerna. Investeringsbidragen behöver utökas. Markspekulation bekämpas. Konkurrensen inom byggsektorn måste bli bättre. Fler hus bör byggas i form av fabriksbyggda element, fast med varierande fasader. Som bilindustrin arbetar.

 

Två bra initiativ av Hyresgästföreningen

Hyresgästföreningen har tagit två viktiga initiativ för att om möjligt bryta upp låsningarna inom bostadspolitiken och i synnerhet om hyresmarknaden. Det ena är en delegation Bostad2030. Ur direktiven:
”De enda alternativen idag: bostadsrätt eller dyr nyproduktion – gäller bara för de mest köpstarka grupperna, men det finns inget alternativ för normalinkomsttagare, trots ett relativt högt bostadsbyggande. Vi är i ett läge när det är bostadsöverskott och bostadsbrist samtidigt och många har svårt att efterfråga dyr nyproduktion av hyresrätter. Hyresgästföreningen har därför tagit initiativ till ett oberoende forsknings- och kunskapsprojekt som ska utföras av en delegation Bostad 2030 under ledning av Anders Sundström.”
Den andra är Hyreskommissionen som leds av Stefan Attefall. Ur direktiven
”I bostadsbristens Sverige pågår en debatt om dagens hyresförhandlingssystem. En debatt som ibland bygger på missförstånd och felaktiga förväntningar på vad ett förhandlingssystem kan – och ska – åstadkomma. Hyresgästföreningen tror på modellen med förhandlade hyror men inser samtidigt att systemet är i behov av utveckling. Därför pågår, sedan 2016, ett omfattande utvecklingsarbete med att utveckla och effektivisera förhandlingssystemet.
Modellen förutsätter en hyressättning som är långsiktig, transparent och förutsägbar för såväl hyresgäster som hyresvärdar. Den motverkar hyresinflation vid bostadsbrist och är en garant för att hyresgästerna har ett starkt besittningsskydd – samtidigt som den ger stabilitet och god lönsamhet för fastighetsägare. ”
En del gillar inte dessa initiativ, eftersom de inte gillar Anders Sundström och/eller Stefan Attefall, trots att dessa inte är ensamma. Kritiken nämner inte heller direktiven. För egen del anser jag att detta är två mycket bra initiativ i ett läge när M, C, KD, L och SD säger att de vill ha marknadshyror och det dessutom finns en del socialdemokrater som instämmer. Andrahandshyrorna är ett skräckexempel på vad som kan hända om värdarna tillåts utnyttja bostadsbrist för att höja hyrorna. I 255 av landets 290 kommuner är det bostadsbrist.
Subventionerna i Sverige går nästan enbart till ägt boende i form av ränte- och ROT-avdrag. Undantaget är de blygsamma investeringsbidragen till byggande av små hyresrätter, som Internationella valutafonden (IMF) tycker att Sverige borde utöka, medan de borgerliga partierna vill avskaffa dem, men inte subventionerna till ägt boende.
Hyresrätt är en viktig upplåtelseform i ett modernt samhälle. Sverige har en betydligt lägre andel hyresrätter än länder som t.ex. Tyskland och Schweiz. Ett viktigt skäl att varje land bör ha en väsentlig andel hyresrätter är rörligheten i ett allt rörligare samhälle. Tre månaders uppsägningstid, inget behov av köpare eller mäklare, gör att en hyresgäst har betydlig lättare att flytta än de som bor i bostads- eller äganderätt.
De största hinder mot rörligheten i Sverige idag är de enorma priserna på ägt boende i inflyttningsregionerna, men också byggpriserna och hyrorna i nyproduktion och i lyxrenoverade lägenheter. Men att värdar inte får ta ut marknadshyror vid ny upplåtelse underlättar för de som bor i hyresrätt att röra på sig. Fast helst borde det skapas ett stort utbud av nya hyresrätter som folk med lite lägre inkomster har råd med.